Bockstens swimrun
Bland de ulliga fåren och nyckfulla näckrosor tog vi oss fram. Skogarna var som tagna ur en saga och Bockstenens swimrun var en fartfylld tävling som gjorde benen ordentligt möra då det passerade genom gyttjan och de stora stenklipporna. Jag hann inte se när vi susade fram men jag tror nästan stentrollen tittade fram och de små skogsvättarna. Även simningen bjöd på oväntade upplevelser. Sjöarna bestod av friskt klart vatten med vackra näckrosor i strandkanten. Dessa näckrosor kom som vid liv när vi passerade och höll oss kvar. Hela resan var som att springa i en HC Andersen saga.
Vi anlände i god tid till Öströö fårfarm som ligger mig varmt om hjärtat då vi åkte hit mycket när barnen var små. De gulliga fåren tog bräkande emot oss och det var verkligen lantlig känsla rakt igenom.
Ca 30 km i de vackra omgivningarna skulle avverkas uppdelat på 16 km löpning och 3000 m simning. Banan bjöd på varierad terräng men till stor del fylld men riktigt fin trailstig. Det är så underbart att springa på upptrampad stig med tät vegetation på sidorna Jag får sån härlig fartkänsla. Stegen landar mjukt men ändå inte så man tappar frånskjutet. Hela banan ropar fullt ös och det går om man planerar smart genom att ta de branta uppförsbackarna försiktigt.
Denna gång tävlade jag tillsammans med min vapendragare Martin Hageberg. Vi hade mätt ut linan dagarna innan så vi inte skulle råka få ett missöde med den. För är det något som kan sabba en tävling så är det genom att ha fel läng på linan eller inte koll på sin utrustning. Vi for i väg och Martin var riktigt het på gröten och glömde helt bort att jag är en slow starter. Jag bet ihop och hängde på. I vattnet var det jag som bestämde så där kunde jag ta det i mitt tempo. Upp ur vattnet låg vi redan bra till och ledde mixklassen. Löpningen var rätt tuff första biten med obanad stig och sumpmark. Benen skrek men vi fortsatte kriga. Arrangörerna hade märkt ut hur långt kvar man hade till simningarna som var väldigt bra så när man hade 100 m kvar stod där en liten skylt simsträcka 2, 100m. Perfekt för att hinna dra upp dragkedjor och hinna med allt innan vattenbrynet. Dessutom hade man full koll på var man befann sig på banan. Sex simsträckor skulle avverkas så det var bara att räkna ner.
Vi låg bra till hela loppet trots några missöden med söndriga glasögon och tveksamheter i vägval så höll vi oss topp tre. Jag drog den största delen av banan och blev så klart väldigt trött på slutet så Martins stöttande hand i ryggen i sista backen in mot mål var väldigt skön.
Min kropp gillar ett lite lugnare tempo fast i desto fler timmar. Sprint är riktigt jobbig.
Ölen i mål smakade desto godare än mjölksyran tidigare under dagen och att slå sig ner på Öströö fårfarm äta god lunch i gott sällskap av både medtävlande, publik och fåren fick bli pricken över i denna dag.
