Borås swimrun 2017
Ligger i solstolen och försöker smälta senaste veckans intryck som varit minst sagt händelserik. Men mer om det en annan gång.
Idag är det precis en vecka sedan Peter släpade in mig i mål på Borås Swimrun.
En fantastisk tävling på många sätt med kanon inramning av den vakta naturen. Jag var väldigt opepp och inte alls i tävlingsmood veckan innan. Kroppen kändes sliten och omotiverad och inte blev det bättre av att Peter på tävlingsdagen stannade kvar i bilen för att sova bort en huvudvärk. En kvart innan start ryckte vi i alla fall upp oss och bestämde oss för taktiken att gå ut hårt och öka, eller var det lugnt i backarna och öka på platten. Vi hade nog ingen taktik när jag tänker efter vi tog det som det kom som funkar väldigt bra för oss.
Skottet gick och vi kutade i väg upp för den smala branta stig som det snabbt blev kö på. Hetsade ner i vattnet som kändes som en triathlonstart men vi simmade om en mängd lag som gjorde att vi fick mycket bättre plats och förutsättningar på de kommande stigarna.
Våra största konkurrenter denna dag var Eva Nyström och Oscar Olsson Skulle vi klara av att komma om detta superlag? Vi sprang som gaseller i skogen och Peter krokade fast mig i linan för att ånga på som en galning i den tuffa terrängen. Jag klagade lite i nedförsbackarna där jag helt okontrollerat flög ner. Men jag visste oxå att vi inte skulle kunna hålla igen för att ha en chans mot Eva och Oscar.
En minut upp efter första lopen i terrängen. Ja vi har chans att hänga med. I vattnet låg jag först så Peter kunde "vila" benen. I och ur, upp och ner kämpade vi oss fram och när ögonen började gå i kors kom en lämpligt peppande skylt i vägkanten som arrangören satt upp lite här och var. Detta inslag var väldigt uppskattat
Banan påminde förövrigt väldigt mycke om Rockman i miniformat och jag imponerades av den vackra miljö vi befann oss i.
Borås är verkligen inte grått och regnigt, eller jo regna gjorde det hela dagen men det var bara skönt.
Efter tredje långsimmet började jag känna att de tuffa nedförsbackarna började ta ut sin rätt. Min dåliga rygg gjorde sig påmind och för varje steg nedför klämde jag en nerv eller nåt som gjorde riktigt ont. Musklerna var trötta och mitt humör var inte på topp. Då är det tur att man är två och framförallt sitter fast i varandra. Peter förstod att jag hade det kämpigt och stöttade, drog och peppade. Han hjälpte mig till och med på med dräkten då jag inte orkade dra upp dragkedjan. Det här var någon gång efter den längsta löpningen på 11km det var här min motor sa stopp.
Men den vackra miljön kanon partner och härliga funktionärer gav energi och framförallt ville mitt huvud mer.
Ville återigen lägga mig först på simningen men jag hade tydligen inget krut kvar då Peter med lätthet gled om och tog täten. Skrattade lite för mig själv att jag varit så envis att lägga mig före.
Väl i mål var vi tio minuter efter Eva och Oskar men trea i mål totalt. Super nöjda med dagen som gav mersmak och kunde inte varit en bättre start på säsongen.
Jag tar med mig många härliga minnen från denna tävling bl.a.
Krokodilträsket fyllt av uppblåsbara krokodiler som verkligen var en höjdpunkt och kul simsträcka.
Fantastiska hamburgare i mål
Naturen och vyerna
Trapporna
Den härliga känslan på simsträkorna
Insikten om att träna nedförsbackar för att slippa sitta i rullstol veckan efteråt pga träningsvärk.
Tack Peter, trispot, Icebug och Boråsswimrun som gjorde det möjligt för mig att medverka på detta häftiga race. ❤️