Krönika

Varning för ”tjejträsket”

Varför behöver tjejer egna tävlingar, läger och kurser? Vi har allt ifrån vårruset till tjejklassikern med mera. Oftast paketeras detta i ett rosa fluff, vi förväntas inte svettas och vi är alltid snygga när vi joggar. För inte springer vi intervaller eller låter snoret smetas ut på kinderna. I våra goodiebags läggs gärna något inkontinensskydd, bindor och rosa läppglans. Självklart är speakern en avdankad såpaskådis med vältränad kropp och uppvisat sexpack. Vi kniper och sträcker för att värma upp och pratar om hur dåliga vi är i stället för att lyfta fram vad vi kan. Omgivningen ser inte vår träning som en seriös satsning utan vi håller bara på att träna för att gå ner i vikt eller motionerar för att må bra. Men vem tar hand om barnen när vi är ute och tränar? Oj oj tränande mammor det är verkligen inga bra mammor. De struntar i sina barn och tänker bara på sig själva. Fy skäms!

Ja, genom mina år som aktiv både på elitnivå och som motionär har jag fått vara med om både det ena och det andra som tjej. Det har hänt mer än en gång att jag har blivit i ifrågasatt, placerad i ett fack och sågad vid fotknölarna för att jag är en idrottande tjej som gillar snorsport som ofta konditionsidrott kallas. Jag fattar inte grejen, bara för att jag är ett visst kön ska jag då vara på ett visst sätt? Kan inte jag bara få göra det jag brinner för och tycker är fantastiskt kul utan att bli ifrågasatt? Idrott är för mig otroligt könsneutralt och bygger oftast mer på det man presterar och är intresserad av än vad man har för kön. Det spelar ingen roll om du är världsmästare eller nybörjare utan det finns alltid någon att träna med och som brinner för samma sak som du.

I helgen var jag ledare på ett mountainbikeläger bara för tjejer. Det var lera upp över öronen och det exploderade av girlpower. Här var det ingen som pratade om hur dålig man var eller vad man inte kan. Här var det tjejer som snöt sig i näven och störtade ut för backar så branta att de var svåra att gå i. Här var det tjejer som stärkte varandra och trodde på sig själva. Här var drivkraften och hungern stor för att lära sig något nytt i fokus. Här var det ingen som brydde sig om vad andra tyckte utan de var där för sin egen skull.

Jag är som ni redan förstått lite tveksam över detta fenomen att vi klumpar ihop oss tjejer på läger, tävlingar med mera. Men ser också att det kan vara en språngbräda för många tjejer att faktiskt ta steget från de förutfattade meningarna, synen på sig själva och omvärldens syn på en idrottande tjej. Ett tjejläger kan bli språngbrädan att våga ta steget in i en cykelklubb, en downhill-tävling eller att våga leva ut sin dröm trots att den går helt mot vad normer och vad andra tycker. Så tjejer gräv inte er egna grav genom att stanna kvar i ”tjejträsket” utan ta steget ut i världen som bara väntar på att få fylla ditt liv med äventyr och inspirerande svettpärlor med likasinnade. Du äger precis som du är!